
Tillbaka till sökning
Lisa Borgström
Under många århundraden har man stöpt ljus runt om i världen. Runt år 500 f.Kr stöpte romarna ljus doppade i talg.
På 1200-1400-talet kom tillverkning av ljus till Europa. Då tillverkades ljusen av talg och bivax. Under de senaste seklen började man tillverka ljus av renat djurfett (stearin) och paraffin.
Ljusvekarna var tillverkade av dubbeltvinnat lin. För att inte ljuset skulle osa så var man tvungen att “snytas” kapa veken, veken brann inte lika snabbt som ljuset. Man ansåg att ljuset var en lyxprodukt och ljuset gav en behaglig doft.
Vid höstslakten fick man talg från djuren. Talgen smältes i ett stöpkärl som fylldes upp med varmt vatten. Knöt vekar på pinnar som sen doppades ner i den heta talgen.
Man knyter vekarna på pinnen så att man kan stöpa ett tregrenat ljus. Det tregrenade ljuset symboliserar de tre vise männen och står för tro, hopp och kärlek.
Julen kallades ofta för ”ljusets fest” eftersom man trodde att ljusen hade en speciell kraft. Till jul stöptes ljus till kyrkan som skatt och kollekt som en form av lön till prästen, klockaren och kyrkvaktaren.
I början av 1830-talet insåg man vilka fördelar stearinet hade jämfört med vax- och talgljus. År 1839 grundades Sveriges första ljusfabrik. Idag använder vi oss av ljusmassa som innehåller paraffinvax.
För att stöpa egna ljus behöver man förbereda sig. Klippa vekar i den storlek man önskar sina ljus och knyta fast på stöp-pinnar. Göra en ställning där man kan hänga upp ljusen under tiden man doppar dem.
Man kan använda sig av en kokplatta med ett stort kärl med varmt vatten i. I det stora kärlet stoppar man ner ett långsmalt kärl som man fyller delvis med varmt vatten. I det långsmala kärlet fyller man sen på med ljusmassa som får smälta.
Nu börjar en spännande process, att se ljusen växa. Doppa vekarna ner och upp i ljusmassan och häng tillbaka dem och ta nästa pinne. Doppa dem till önskad storlek, ca 30-40 gånger. Sen får de hänga över natten så att ljusen blir kalla och redo för att användas.