mál
1. og 2. flokkur í Skúlanum við Streymin
Týtt: Gabrielė TrepšytėEtt gammalt färöiskt ordspråk lyder: ”Ylle är Färöarnas guld”. Det finns ca. 70.000 får på Färöarna. Får har alltid haft stor betydelse för färöingarna eftersom de både används till mat och kläder.
Sena farerų patarlė sako, kad “Farerų salų auksas yra vilna”. Farerų salose yra apie 70 000 avių. Farerams avys visada bus svarbios, nes jos yra naudojamos ir maistui, ir drabužiams.
Redan när nordmännen kom till Färöarna på 800-talet fanns det många får på öarna. Den ursprungliga fårrasen var liten och påminde om det speciella Soay-får som fortfarande lever på den skotska skärgården St. Kilda.
8-tam amžiuje, kai norvegai atvyko į Farerų salas, jose buvo daug avių. Pirmoji avių veislė buvo nedidelė ir panaši į ypatingas Soay avis, kurios iki šiol gyvena Škotijoje.
På Färöarnas Nationalmuseum kan du se de så kallade Dimon får. De sista ursprungliga får stannade på ön Little Dimon men blev avlivad omkring 1860.
Farerų salų nacionaliniame muziejuje galite pamatyti Dimon avis. Paskutinės pirmykštės avys liko Mažojoje Dimono saloje, bet buvo nužudytos apie 1860 metais.
Det var många får som dog på 1600-talet. Som ett resultat importerades andra fårraser från Island, Shetlandsöarna och Orknneyöarna.
Buvo daug avių, kurios mirė XVI amžiuje, o kitos avių veislės buvo įvežtos iš Islandijos, Šetlando ir Orknio salų.
De färöiska fåren påminner om en fårras i Norge, som kallades för “Spælsau”. Fåren på Island är också nära besläktade med dem. Det speciella med denna ras är att de har korta svansar.
Farerų avys primena avių veislę Norvegijoje, kuri vadinama „Spælsau“. Su jomis artimai susijusios ir Islandijos avys. Ypatinga šios veislės avių ypatybė yra ta, kad jos turi trumpas uodegas.
Fåren klarar sig bra på Färöarna. Vintrarna är milda och även när det finns snö kan de skrapa ner till något att äta.
Farerų salose klesti avys. Žiemos švelnios,tačiau net ir sningant jos gali susirasti ko nors užkąsti.
Får äter gräs och de kallas idisslare. Det vill säga, de sväljer först gräset och sedan stöter de upp det igen för att tugga på det.
Avys minta žole ir yra vadinamos atrajotojais. Tai reiškia, kad jos iš pradžių praryja žolę, o paskui sugražina ją atrydamos.
Lamning (födseln) sker på våren. Lammen diar på sin mamma för första gången, men börjar sedan äta gräs och växer snabbt. Redan på hösten samma år slaktas de flesta.
Poravimasis (gimimas) vyksta pavasarį. Pirmą kartą ėriukus žindo mamos, o tik vėliau jie pradeda ėsti žolę ir greitai užauga. Jau tų pačių metų rudenį dauguma būna paskersti.
Man kan äta nästan allt på ett får. Också inälver, blod och fårhuvudet. De flesta slaktade kroppar hängs upp i förrådshuset så att köttet fermenterar och torkar, och sedan kan du äta det under följande månader.
Avies dalis galima valgyti beveik visas: vidurius, kraują bei avies galvą. Dauguma paskerstų kūnų kabinami sandėliukuose, kad mėsa fermentuotųsi ir džiūtų ir kad būtų galima valgyti vėliau.
Fårull kan spinnas till garn. Färöisk ull är väldigt varm att bära och innehåller också mycket lanolin, som gör att den är självrensande.
Avies vilną galima suverti į verpalus. Farerų vilną yra labai šilta dėvėti, joje taip pat yra daug lanolino, todėl ji savaime išsivalo.
Väduren har horn medan fåren är hornlösa. Om ett får får horn är de mycket mindre än på väduren.
Avinai turi ragus, o avys – be ragų. Jei avis gauna ragus, jie yra daug mažesni nei avino.
Foto/ Myndir/ Asseq/ Valokuva/ Guvvieh/ Nuotraukos/ Photo:
S1+14: Erik Christensen - commons.wikimedia.org
S4+10+18: Arne List - flickr.com/ commons.wikimedia.org
S6: Owen Jones - commons.wikimedia.org
S8: Northerner - commons.wikimedia.org
S12: Thomas Mues - commons.wikimedia.org
S16+22: Lisa Borgström
S20: Jan Thomsen
S24+26: Jóannes S. Hansen