
Aftur til leiting
Ella och Maxinne - Frösakullsskolan
Vikingarna var duktiga sjömän och båtbyggare. De kunde bygga sina skepp utan ritningar. Oftast tog det flera år att bygga ett skepp.
Det vanliga vikingaskeppet var långskeppet. Det kunde vara 30 meter långt och hade en mast och ett stort segel. Om det hade ett djurhuvud i fören kallades det för ett drakskepp.
Vikingarna byggde också mindre handelsskepp som var breda med plats för mycket varor. Man hade inga roddare utan kunde segla med bara några sjömän. Ett sådant skepp kallades för knarr.
På relingens utsida hängde vikingarna sina sköldar och i aktern satt en stor åra som användes som roder. Vikingarna gav gärna sina skepp ett namn. Ett av de mest berömda är “Ormen Långe”, som tillhörde kung Olav Tryggvesson av Norge.
Vikingarna styrde sina skepp efter stjärnorna och solen. Deras skepp hade nästan ingen köl så de kunde segla på grunt vatten. Detta gjorde det lätt för vikingarna att göra överraskande anfall.
Vikingarna från Norge och Danmark seglade oftast västerut mot Irland, England och Frankrike. Vikingarna från Sverige seglade oftast österut och följde floderna in i Ryssland och Turkiet.
Den norska vikingen Floke upptäckte en isig ö ute i Atlanten. Det nya landet fick namnet Island. Snart flyttade många norska vikingar till Island.
Erik Röde blev dömd att lämna Island. Han seglade västerut med sin familj och fann ett nytt land. Landet fick namnet Grönland.
Erik Rödes son Leif Eriksson seglade långt västerut från Grönland. Till slut nådde de fram till Nordamerika. Leif kallade landet för Vinland.
Under vikingarnas resor ställde de till med mycket elände, men de gjorde också bra saker. De mötte andra människor som de handlade med och på många ställen stannade vikingarna kvar och bildade kolonier som växte till städer.